Min första kärlek. Då jag inte räknar dagis och förskolan som riktigt så heter min första kärlek Adam. Vi blev tillsammans när vi båda gick i 4:an. Han gick i min parallellklass och jag kommer ihåg att jag tyckte att han var så snygg. En dag så vara våra båda klasser på utflykt vid någon sjö, och på bussen hem frågade han chans på mig. Jag blev så glad, och självklart svarade jag ja. Jag kommer ihåg att vi båda var så blyga så vi vågade inte riktigt sitta vid varandra på bussen, utan han satt långt fram med sina kompisar och jag satt långt bak med mina. Jag och Adam höll ihop från 4:an till 7:an. Även fast det tog slut några gånger så var det verkligen han jag var kär i. I 7:an tog det dock slut för sista gången. Vi hade växt ifrån varandra och när man är så små som vi var då så kan man inte räkna med att det håller länge. Även om det gjorde det, i det här fallet 3 år (on/of). Åh, jag kommer ihåg att jag var så kär i honom. Jag köpte ett nyckelband med hans namn på, som jag fortfarande har kvar i någon flyttkartong någonstans. Jag skrev i min dagbok att han var den finaste som fanns, ja för jag skrev dagbok då. När jag tänker på den tiden så ler jag bara. Det är något jag alltid kommer att minnas. Den tiden slutade inte med gråt, smärta eller något liknande. Den tiden innebär glädje för mig, och det är ett minne jag alltid kommer bära med mig... min första kärlek.