bilder som får sammanfatta 2010 - jätte kortfattat

Januari - Inledde 2010 med dessa människor. Vissa bättre än andra...





Juni - Var till Danmark, firade midsommar med tjejerna, många mysiga utekvällar osv.



Augusti - Hade bl.a. släkt-SM i Furuvik.



Oktober - Spenderade några kvällar med klassen.



December - Spelade Storvretacupen (innebandy)


the day after

Hejsan. Jaha... då var julafton över då. Det gick lika snabbt det här året, precis som alla andra år innan. Jag fick en väldig massa saker, även fast jag inte önskade mig något särskilt förutom en klocka. Och det fick jag.
Jag fick bland annat:

  • En klocka
  • Ett armband
  • Rosa pyjamasbyxor
  • Ett nattlinne
  • Pengar
  • Saker till rummet (ska flytta ner i källaren så småning om)
  • Filmer (Sex and the City 1&2)
  • Ett "spänne" att ha iPoden (touchen) i när man springer
  • En as mysig te-/choklad-/kaffe-mugg
  • En bok
  • Tjocka knästrumpor med "bollar" på
  • Biokort
  • En mysig biokväll tillsammans med ssyter där hon bjuder

Så man kan säga att jag är nöjd. Idag blir det bara en lugn dag. Familjen ska in till stan för att gå på bio, vi ska se Änglagård 3. Mamma fick biljetter av pappa i julklapp eftersom hon verkligen älskar de andra filmerna. Så vi lär väll åka in till stan snart, bion börjar vid tre. Efter det har jag ett erbjudande om vart jag ska spendera min kväll... men vi får se hur det blir med det. Om jag orkar och har lust det vill säga. Vi hörs säkert imorgon. Puss!


Dag 11

Mina syskon. Mitt syskon. Min syster heter Rebecka och hon är världens finaste syster. Hon är nästan precis två år yngre än mig, ett år och 352 dagar yngre rättare sagt. När vi var små lekte vi väldigt mycket ihop och vi hade jämt kul. Jag antar att de flesta systrar har en väldigt speciell relation till varandra, men våran är något extra. Jag har alltid varit så himla stolt över henne, och det är jag självklart fortfarande. Rebecka har alltid varit den mest livliga av oss två. Det är alltid hon som har varit familjens clown/pajas och hon har bidragit till så väldigt mycket skratt. (Precis i denna stund så står hon över mig och dansar och mimar till en låt, där har ni ett litet exempel). Jag älskar min syster över allt annat och jag gör vad som helst för henne. Kom ihåg det Becka.


Dag 10

Det här hade jag på mig idag. Eller rättare sagt, det här ska jag ha på mig idag. Har ännu inte klätt på mig, utan sitter fortfarande i pyjamas. Julafton idag alltså. Jag ska ha på mig en svart tunika som jag köpte igår och till det så blir det antingen ett par nya mörkblåa jeansleggings eller mina sammetstights. Vi får se hur det blir med det. Kul inlägg...verkligen!

When you wish upon a star

¡Hola guapas! Och hej ni andra också... Ligger helt ensam på rummet och har tråkigt. Kul tjej! Dagen har gått åt till att julstäda och julpynta huset. Tillsammans med min fina syster. Vi vaknade runt elva och Rebecka gjorde en väldigt lyxig "brunch" som hon så fint beskrev det. Pasta! Score... eller? Iallafall så tittade vi på tv en stund och sen så satte vi igång. Vi dammade, damsög, torkade, pyntade och jag vet inte vad. Fint blev det iallafall. Och julgranen kom upp! Duktiga tjejer! Och jag kan berätta att vi fick så mycket beröm av mamma och pappa. Hehe. Mamma hade köpt Skärgårdsdoktorn-boxen så tror vi ska kika lite på den ikväll. Nu är snart middagen klar, lax och potatis med skagenröra. Inte det godaste enligt mig but it works. Vi hörs hörni! Pussen! Och om jag inte uppdaterar någonting innan fredag så önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!!

Dag 9

Min tro. Jag tror inte på något. Alltså inte på Gud eller något sånt. Jag är kristen eftersom jag är döpt men inget mer. Jag går aldrig i kyrkan, jag är inte konfirmerad osv osv. Självklart finns det någonting som bestämmer om våra öden och vad som är/inte är menat att hända. Ingenting sker utav bara slumpen. Men att Gud verkligen finns... nej, det tror jag inte på. Jag kan inte tro på det. Så många gånger som jag har bett om hjälp och önskat att vissa stunder bara skulle spolats över... ingenting har hänt. Därför tror jag inte på det. Nej, jag tror istället på mig själv, min familj och mina vänner.

Dag 8

Ett ögonblick. Jag fick tänka ganska länge på vilket speciellt ögonblick jag skulle välja. Men valde tillslut dagen D, den 11 juni 2009. Dagen då jag gick ut grundskolan. Dagen då jag lämnade min trygga högstadieskola, min trygga klass och världens bästa lärare. Det speciella ögonblicket jag tänker dela med mig av är ögonblicket under avslutningen samt efteråt.

Vi samlades utanför matsalen som alla 9:or gör varje år, för att en stund senare tåga ner när alla 7:or, 8:or och föräldrar och lärare står och tittar på. Vi fick ställa upp tillsammans med de man gick till balen med. Vi var endast några få tjejer i min klass, så vi tjejer fick två killar var. Jag kommer ihåg att jag gick tillsammans med Joakim och Patrik. Iallafall... vi tågade alltså neråt mot våra reserverade platser och under hela avslutningen satt jag och rös. Jag satt och mindes tillbaka på de tre år som gått och jag kommer ihåg att jag tyckte att allt hade gått så snabbt. Jag fick tårar i ögonen med torkade snabbt bort dem. Jag kunde ju inte börja gråta redan. Efter alla elevframträdanden och utdelandet av priser till de elever som stuckit ut på något sätt så gick vi in mot vårat klassrum. I klassrummet väntade cider och chips och andra saker. Vi fick tillbaka ett brev vi skrev i 7:an och lite annat. Sen fick vi även våra slutbetyg. Var och en fick gå fram och krama om våra fina lärare, Johan och Lena, och ta emot en ros och kuvertet med betygen. När jag väl var där framme kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken igen. När alla hade fått kuvert och ros så önskade lärarna oss lycka till och vi gick ut för att ta kort. Vi ställde upp... och det var då det verkligen brast. För alla. I stort sätt alla började gråta. Det var hemskt. Vi kramades och grät. Grät och kramades. Var detta verkligen slutet för 9A? Vi kramade även om våra andra lärare som vi hade haft i olika ämnen medan vi fortfarande grät.
Jag ville verkligen inte lämna dem, eller min klass.

Detta är ett ögonblick som jag kommer minnas så länge jag lever.
Det kan jag sätta hela mitt liv på.



Dag 7

Min bästa vän. Min bästa vän är Ida, all time! Ida och jag har känt varandra sen vi båda var tre år gamla. Vi gick i samma klass ända från lekis till 9:an. Vi har alltså gått igenom hela grundskolan tillsammans. Det har alltid varit vi två och hon har alltid varit, och är fortfarande, en av mina stora förebilder. Ida har alla de där egenskaperna en bästa vän ska ha... hon är snäll, omtänksam, generös, hon sätter alltid andra före sig själv... ja, hon är bäst helt enkelt. Nu för tiden träffas vi väldigt sällan. Hon har sin skola, sina klasskompisar, sin gymnastik medans jag har min skola, mina klasskompisar och min innebandy. That's the way it is. Vi försöker träffas så ofta vi kan men det blir som sagt väldigt sällan. Vi har absolut inte glidit isär eller något, iallafall inte enligt min åsikt. Nej, det är bara tiden som inte räcker till. Jag kommer alltid ha samma stora respekt för henne, och jag kommer alltid att älska henne. Oavsett vad.

Dag 6

Min dag. Jaha, hur har dagen varit då? Väckarklockan på mobilen ringde vid sex och jag ställde den på en halvtimme extra eftersom jag inte behöver gå upp för än halv sju egentligen. Vid halv sju - tjugo i sju gick jag alltså upp ur sängen. Jag duschade, lite extra länge idag. Sen käkade jag frukost och drog sen iväg till bussen. Jag gick, som alltid, med Cicci.

När vi var ungefär 100 meter från busshållplatsen så såg vi att bussen stod inne. Vi raskade på lite och hann därmed med bussen.

Första lektionen i skolan var matte. Efter det hade vi engelska och då julpysslade vi, lyssnade på musik och åt pepparkakor. Riktigt mysig lektion. Efter det var det menat att vi skulle titta på luciaföreställningen, men jag och ett par personer till från min klass kom inte in eftersom det blev fullt i aulan. Vi hade ingen lust att gå på 12-föreställningen så vi struntade i det. Sen skulle vi ha naturkunskap men våran lärare var så snäll och sa att vi kunde skippa den så att vi fick längre lunch. Vi "käkade" lunch och efter det hade vi historia. Vi tittade på film.

Tog bussen hem och fixade i ordning på diskbänken och bakade kladdkaka. Nu sitter jag och skriver på min samhällskunskaps-uppsats. Uppsatsen är en konfliktanalys.

Så har i stort sätt hela min dag sett ut. Inget speciellt sådär.

Dag 5

Vad är kärlek? Att beskriva kärlek är nästan omöjligt. Kärlek skiftar från person till person. Vad lever man för? Vad är det viktigaste i livet? Det kan vara kärlek till en person, en sak, en låt eller vad som helst. När jag hör ordet kärlek tänker jag direkt på mina fina vänner och min familj. Jag har en väldig tur att ha så fina vänner och en sån stöttande familj som jag har. Dom är kärlek för mig! Men kärlek är inte bara en dans på rosor, nej verkligen inte. Kärlek innebär även smärta och svek. Det vet jag mycket väl om. Inte bara att bli sviken utav sin "pojkvän", utan också att verkligen förlora en person man älskar. Love: Love is so far undefined.


Dag 4

Det här åt jag idag. Till frukost åt jag.... ingenting. Hade varken lust eller tid. Jag vet att frukost är det viktigaste målet på dagen, men jag brukar faktiskt strunta i frukosten ibland. Jag är aldrig hungrig på morgonen och äter bara om jag blir tvingad till det.

Åt lunch i skolan, eller lunch och lunch. Det serverades risgrynsgröt och eftersom jag var allergisk mot mjölk när jag var liten så har jag aldrig lärt mig äta risgrynsgröt (eller ost eller dricka mjölk heller för den delen). Så jag tog en tallrik fil och flingor men kastade hela efter ungefär tre tuggor då flingorna var så sega att det inte gick att tugga. Köpte en smörgås i skolans kiosk efter lunchen istället.

Middag har jag inte ätit ännu. Ingen är hemma och jag skulle aldrig komma på tanken att jag skulle behöva göra middag. Dom andra kommer hem när som och då blir det mat lite senare.

Dag 3

Mina föräldrar. Jag har världens bästa föräldrar! Det har jag verkligen. Min mamma heter Maria, hon är nyss fyllda 40 år. Min pappa heter Stefan och han är 43 år. Dom träffades när mamma var 16 (tror jag). Dom fick mig när mamma var 23 och pappa var 26. Relativt unga föräldrar alltså. Min mamma hade redan som 14-åring bestämt att hennes första dotter skulle heta Sandra. Hon tyckte det var så fint, och sen när alla hennes tre ganska mycket äldre bröder började få barn så blev hon så rädd att någon av dem skulle ta namnet. Turligt nog blev det 5 killar och 1 tjej, tjejen fick heta Marlene. Så då kunde mamma pusta ut. Mina föräldrar ställer alltid upp för mig och min syster, ja för resten av släkten också. De ser alltid till så att vi har det vi behöver, både matriellt och psykiskt. De har funnits där för mig och min syster under svåra tider. För det är något som våran familj inte haft så lite av, svåra stunder. Men vi har klarat oss igenom allt tillsammans. De har aldrig varit några kontroll-freaks utan de har låtit oss bestämma över våra egna liv. Med tips och hjälp från dom.

Dag 2

Min första kärlek. Då jag inte räknar dagis och förskolan som riktigt så heter min första kärlek Adam. Vi blev tillsammans när vi båda gick i 4:an. Han gick i min parallellklass och jag kommer ihåg att jag tyckte att han var så snygg. En dag så vara våra båda klasser på utflykt vid någon sjö, och på bussen hem frågade han chans på mig. Jag blev så glad, och självklart svarade jag ja. Jag kommer ihåg att vi båda var så blyga så vi vågade inte riktigt sitta vid varandra på bussen, utan han satt långt fram med sina kompisar och jag satt långt bak med mina. Jag och Adam höll ihop från 4:an till 7:an. Även fast det tog slut några gånger så var det verkligen han jag var kär i. I 7:an tog det dock slut för sista gången. Vi hade växt ifrån varandra och när man är så små som vi var då så kan man inte räkna med att det håller länge. Även om det gjorde det, i det här fallet 3 år (on/of). Åh, jag kommer ihåg att jag var så kär i honom. Jag köpte ett nyckelband med hans namn på, som jag fortfarande har kvar i någon flyttkartong någonstans. Jag skrev i min dagbok att han var den finaste som fanns, ja för jag skrev dagbok då. När jag tänker på den tiden så ler jag bara. Det är något jag alltid kommer att minnas. Den tiden slutade inte med gråt, smärta eller något liknande. Den tiden innebär glädje för mig, och det är ett minne jag alltid kommer bära med mig... min första kärlek.

Dag 1

Mitt namn är Sandra Maria Viktoria Larsson. Maria kommer från min mamma och Viktoria från min gammelmormor Svea. Jag bor i Storvreta med min familj, i en rosa villa. Eh ja.... rosa ja.... Det ska målas om, det ska det! I allafall, jag går 2:a året på gymnasiet. Jag är 17 år och fyller år sent på året, i september. Jag spelar innebandy och har gjort det i ca 5 år. Inte länge alls alltså om man räknar med de andra tjejerna i laget. Men jag försökte faktiskt när jag var runt 6, men då hade vi så sjuka ledare som skrek åt oss 6-åriga småtjejer så det blev ingenting av det. Jag älskar innebandy mest av allt. Näst efter min familj och mina vänner då. Utan innebandy skulle jag inte klara av verkligheten då det är ett sätt att komma ifrån alla tankar. På fritiden träffar jag mina fina vänner, spelar innebandy, pluggar, dömer och en massa annat. Jag har för ett tag sen utbildat mig till förbundsdomare i innebandy. Jag dömer alltså innebandymatcher. Just nu är det i åldrarna 9-13. Det är ett sätt för mig att tjäna extrapengar plus att jag får vara engagerad i det jag älskar att göra/titta på osv - innebandy! Om man ska ta upp några positiva samt negativa egenskaper hos mig så kan vi börja med de positiva. Jag är oftast glad, eller försöker vara iallafall. Jag har lätt att förlåta, nästan lite för lätt så det kan ju räknas som negativt också. Det negativa då... jo, jag har väldigt lätt för att tro på allt människor säger. Jag tror alltid det bästa om folk, och sen när jag väl blir backstabbad så gör det så jävla ont. Jag har lätt för att gråta, jag är alltså en person som lätt visar känslor bäst jag vill. Vissa ser det som positivt men jag är helt tvärtom. Jag vill inte visa mig svag. Well, det var väll det jag ville ta upp om mig. Har ni några frågor eller liknande så... fråga. Svarar på allt.

At our first day apart, i didn't know if i would make it

Går med strömmen och grejer! Even though det är den 11 december så börjar jag med mummer 1. Here we go! Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Questions of science

Hejsan. Lite länge sen igen. Men who cares? Inte jag iallafall. Sitter nere i källaren och lyssnar på musik. Ska strax dra iväg på träning. Tränar inte pga. en kraftig förkylning men ska med och kolla lite ändå, och säkert dra iväg ett par skott. Ska väll egentligen plugga engelska då vi har prov imorgon, men jag orkar inte. Det får bli lite senare. Är ensam hemma till typ 10 ikväll så det får bli då, lite lugnare då ju. Förhoppningsvis. Nej hörni, nu ska jag stänga ner datorn och ta mig upp och sätta på mig lite vettiga kläder. Så här kan jag inte se ut. Vi hörs. Pussen!

Fina tjejer som jag snart träffar på träningen!


RSS 2.0