Godmorgon! Ligger framför tv:n och tittar på MTV. Älskar att bara ta det lugnt på morgonen. Om ungefär en och en halvtimme hämtar min tränare upp mig och vi åker till allianshallen för att spela match mot Falun. Ett duktigt lag, men vi ska helt klart vara med och fightas om vinsten. Efter matchen ska jag duscha där snabbt och sen åker jag och min tränare och käkar någonstans och sen åker vi vidare till Västerås. Han är bra han, min tränare. Min syster är iallafall med och spelar, och tränarens dotter också. Plus ett gäng med andra duktiga tjejer. Det är JSM det handlar om. Efter de två matcherna jag hinner se, de sista, så åker jag hem med familjen till Uppsala och de släpper av mig i stan. Därifrån tar jag bussen hem till en kille i klassen. Där är då resten av min fina klass SP09B. We're gonna party all night! Det låter som en helt perfekt dag/kväll va? I know. Har en dejt med duschen nu. See ya! Pussen.

Hejsan! Sitter nere i källaren alldeles nyduschad och taggad inför lite pluggande. Eller inte. Måste skriva klart en nyhetsgrej till en redovisning imorgon, fast den har jag bara lite kvar på så det är inte så krävande. Sämre är det med naturkunskapen och matten. Har prov i båda ämnena på torsdag... TVÅ PROV PÅ SAMMA DAG. Hur går det ihop? Jaja, får ta det som det kommer. Hoppas bara på att jag klarar matte-provet denna gång eftersom jag fick IG förra gången och det resulterar i att jag nu har en svag IG-varning i matte B. Fast min mattelärare säger att han tror att jag kommer att klara G i slutbetyg sen ändå. Både naturkunskap och matte är verkligen mina sämsta ämnen, de ämnen jag presterar sämst i och så har det alltid varit.

Ska inte sitta här och tråka ut er med mitt skolsnack. Nej ni har säkert något bättre för er... som att vara ute i det fina vädret och njuta av värmen. Eller vänta, det blev lite fel där va? Menade såklart "som att vara ute i det HEMSKA vädret och FRYSA IHJÄL AV KYLAN". Det är vinter på riktigt nu. Minusgrader och grejer. Längtar tills den första snön faller, för då blir det iallafall mysigt. Nu är det bara jobbigt och halt överallt. Nämnde jag att jag slog världens vurpa igår morse? Haha nehe, men det gjorde jag iallafall.

gud vad jag saknar er tjejer!

Hejsan. Länge sen igen, men jag pallar inte bry mig. Har för mycket i skolan nu helt enkelt.

Jag går ju samhällsvetenskapliga programmet med inriktning på juridik och kriminalteknik på en gymnasieskola här i Uppsala. Det innebär att vi ha lektioner så som rättskunskap och samhällsjuridik, och det är just samhällsjuridiken jag tänker skriva om nu. Eller inte om just det ämnet, utan om en uppgift vi har i ämnet. Av våran lärare fick vi tre olika KÄNDA fall som vi skulle välja mellan. De fall vi fick välja mellan var Hagamannen, Morden på Pernilla Hellgren och Engla och Gödselbrunnsmordet. För mig var detta inte ett svårt val alls. Direkt valde jag Morden på Pernilla och Engla. Ett fall (på två olika tidpunkter) som berört mig, precis som så många andra. Vi fick ett ganska tjockt häfte där Dalapolisens Leif Nykvist sammanfattat ca 8 års letande efter mördaren som berövade Pernilla och Engla på sina liv. Nu vet vi alla att det är den grymme Anders Eklund som är mördaren. Anders Eklund... vad kan man säga om den mannen? Efter att ha läst häftet jag fick av min lärare saknar jag ord. Den mannen verkar vara en riktigt känslokall typ, han tycker mest synd om sig själv men känner varken sympati för offren eller för offrens närstående.
Det är helt sjukt att sånt kan hända. Speciellt när polisen i Dalarna faktiskt hade ett tips för ca 10 år sen om att A.E faktiskt kunde vara mannen som mördade Pernilla Hellgren. De hade ett tips från en anonym, de hade hans namn, de hade lätt kunnat tagit reda på hans identitet. När man läser detta kan man börja undra vart bristerna sitter? Har polisen inte tid? Har de inte tillräckligt med resurser? Har de inte tillräckligt med kunskap? Har de inte tillräckligt med folk? Själv så förstår jag ingenting. Om polisen hade kollat upp tipset om A.E, hade de förmodligen kunnat provat hans DNA mot den DNA de fann på Pernillas byxor och underkläder - han hade hamnat bakom lås och bom. En liten 10-årig flicka hade inte varit död. En liten flickas föräldrar hade inte behövt undra hur deras fina, lilla dotter skulle se ut just i detta nuet, de hade inte behövt stå ut med den otroliga smärtan av att förlora ett barn. När jag läste häftet blev jag självklart väldigt upprörd, men även arg. Arg på mannen som faktiskt mördade två oskyldiga människor, en ung kvinna och ett barn är två uppenbart underlägsna offer. Arg på polisen som inte tog upp tipset tidigare.

Det som jag just har skrivit är ingen kritik mot polisen, utan mest mina egna tankar. Jag vill själv bli polis (eller läkare) en dag längre fram. Kände bara för att skriva av mig. Hoppas ni orkade med att läsa hela, och om ni gjorde det råder jag er att leta mer information på nätet. Ha det bra!