Dag 8

Ett ögonblick. Jag fick tänka ganska länge på vilket speciellt ögonblick jag skulle välja. Men valde tillslut dagen D, den 11 juni 2009. Dagen då jag gick ut grundskolan. Dagen då jag lämnade min trygga högstadieskola, min trygga klass och världens bästa lärare. Det speciella ögonblicket jag tänker dela med mig av är ögonblicket under avslutningen samt efteråt.

Vi samlades utanför matsalen som alla 9:or gör varje år, för att en stund senare tåga ner när alla 7:or, 8:or och föräldrar och lärare står och tittar på. Vi fick ställa upp tillsammans med de man gick till balen med. Vi var endast några få tjejer i min klass, så vi tjejer fick två killar var. Jag kommer ihåg att jag gick tillsammans med Joakim och Patrik. Iallafall... vi tågade alltså neråt mot våra reserverade platser och under hela avslutningen satt jag och rös. Jag satt och mindes tillbaka på de tre år som gått och jag kommer ihåg att jag tyckte att allt hade gått så snabbt. Jag fick tårar i ögonen med torkade snabbt bort dem. Jag kunde ju inte börja gråta redan. Efter alla elevframträdanden och utdelandet av priser till de elever som stuckit ut på något sätt så gick vi in mot vårat klassrum. I klassrummet väntade cider och chips och andra saker. Vi fick tillbaka ett brev vi skrev i 7:an och lite annat. Sen fick vi även våra slutbetyg. Var och en fick gå fram och krama om våra fina lärare, Johan och Lena, och ta emot en ros och kuvertet med betygen. När jag väl var där framme kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken igen. När alla hade fått kuvert och ros så önskade lärarna oss lycka till och vi gick ut för att ta kort. Vi ställde upp... och det var då det verkligen brast. För alla. I stort sätt alla började gråta. Det var hemskt. Vi kramades och grät. Grät och kramades. Var detta verkligen slutet för 9A? Vi kramade även om våra andra lärare som vi hade haft i olika ämnen medan vi fortfarande grät.
Jag ville verkligen inte lämna dem, eller min klass.

Detta är ett ögonblick som jag kommer minnas så länge jag lever.
Det kan jag sätta hela mitt liv på.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0