Duschen får vänta, jag fick igång en konversation med mamma om min blindtarmsoperation. Ganska intressant faktiskt, för hon kommer ihåg saker som inte jag kommer ihåg osv. Tänkte skriva ner det jag kommer ihåg. Detta kommer alltså bli ett långt inlägg.

Maj 2009:
Dag 1: Vaknade på morgonen och kände samma starka smärta som jag hade gjort i september förra året. Låg då inne på sjukhuset 3 dagar för någonting de aldrig visste vad det var, låg med dropp och sånt skit. Hade så grymt ont så jag trodde verkligena att jag skulle dö. Mådde illa, spydde någon gång, var kallsvettig, hade feber osv. Mamma fick nog och vi åkte till akuten där vi fick sitta från klockan 3 på eftermiddagen till det att jag lades in klockan 2 på natten. När vi kom in där på akuten så var jag helt matt. Och ungefär klockan 7-8 började de ta en massa olika prover på mig. Mitt inflammationsvärde, som tydligen ska ligga någonstans under 30, låg en bra bit över 100 så det beslutade snabbt att jag skulle läggas in. De kopplade in dropp och jag fick rullas upp på transplantationsavdelningen (det fanns ingen plats på kirurgiavdelningen).

Dag 2: Jag vaknade upp på sjukhuset av att läkarna skulle gå sin rond. De frågade hur det var och de klämde på min mage och tog en massa nya blodprover. Inflammationsvärdet var fortfarande mycket högt. De skickade ner mig på röntgen där jag gjorde en MR med kontrast och sen fick jag åka ner på gyn. Jag fick ta graviditetstester och en massa grejer. Inte så värst roligt. Uppe på rummet igen så pratade jag med mormor och morfar i telefonen och de ville komma upp för att hälsa på mig. Strax efter telefonsamtalet så kommer min läkare in och säger att de har bokat in mig för en operation. OPERATION... vänta, what? Jag blev helt tyst, rädd. Detta var min första operation ju. Visst, jag hade mina föraningar om att det kunde vara blindtarmen och mamma och pappa hade förberett mig för att de kanske kunde sluta med operation. Jaja tänkte jag. Det får gå som det går. Efter en stund kommer mormor och morfar upp och de försöker muntra upp mig lite. De får mig alltid på så bra humör, jag älskar er mormor & morfar! När de åkt därifrån så blev jag beordrad av en sjuksköterska att jag skulle gå och duscha med en speciell tvål som skulle göra mig bacillfri inför operationen. Jag fick en stoooor operationsrock, speciella operationstrosor och ett par väldigt slappa, stora strumpor som inte fyllde någon funktion alls. Fick ligga i sängen tills klockan 4 på natten då de väckte mig och mamma och rullade ner mig på operationen. Mamma åkte hem för att sova, hon hade ju ingenting att göra på sjukhuset. De sprutade in något i min arm och de sista jag minns är att jag fick en lustgasmask på mig och att läkaren sa Godnatt.

Dag 3: Vaknade upp på uppvaket av att jag hade något irreterande i näsan. En sån där slanggrej som jag försökte rycka bort. Somnade om. Vaknade igen av att jag mådde så himla illa, spydde 1 gång och fick ett medel mot mitt illamående. Illamåendet släppte direkt, så grymt skönt. Kan också tillägga att jag vaknade UTAN trosorna. Mh, kul! Iallafall, jag vaknade sedan upp en 3:e gång på mitt rum igen. Det spände i såren (titthålsoperation, så jag slapp ett stort ärr) och jag behövde gå upp på toa. Fick en gåstol och fick hjälp in på toalatten. Inne på toaletten svimmade jag, vet inte varför. Men jag fick iallafall hjälp till sängen igen och där somnade jag. På eftermiddagen vaknade jag av att läkarna frågade om jag ville ha mat. Jag frågade när jag kunde få åka hem och de svarade att jag kanske kunde få åka hem om jag åt lite och om jag kunde komma upp och gå lite med gåstolen. Mamma och min syster kom upp på sjukhuset. Jag fick en tallrik med köttbullar och potatis, och jag fick i mig 2 köttbullar och 3 bitar potatis. Min syster hjälpte mig även att gå lite och efter en stund kom läkaren in och sa att jag faktiskt kunde få åka hem. Jag hade ju ingenting att göra på sjukhuset, och det skulle inte göra någon skillnad om jag låg i sjukhussängen eller min egna säng hemma. Fick med mig en massa kompresser hem och jag fick äntligen åka hem.