Hejsan. Länge sen igen, men jag pallar inte bry mig. Har för mycket i skolan nu helt enkelt.

Jag går ju samhällsvetenskapliga programmet med inriktning på juridik och kriminalteknik på en gymnasieskola här i Uppsala. Det innebär att vi ha lektioner så som rättskunskap och samhällsjuridik, och det är just samhällsjuridiken jag tänker skriva om nu. Eller inte om just det ämnet, utan om en uppgift vi har i ämnet. Av våran lärare fick vi tre olika KÄNDA fall som vi skulle välja mellan. De fall vi fick välja mellan var Hagamannen, Morden på Pernilla Hellgren och Engla och Gödselbrunnsmordet. För mig var detta inte ett svårt val alls. Direkt valde jag Morden på Pernilla och Engla. Ett fall (på två olika tidpunkter) som berört mig, precis som så många andra. Vi fick ett ganska tjockt häfte där Dalapolisens Leif Nykvist sammanfattat ca 8 års letande efter mördaren som berövade Pernilla och Engla på sina liv. Nu vet vi alla att det är den grymme Anders Eklund som är mördaren. Anders Eklund... vad kan man säga om den mannen? Efter att ha läst häftet jag fick av min lärare saknar jag ord. Den mannen verkar vara en riktigt känslokall typ, han tycker mest synd om sig själv men känner varken sympati för offren eller för offrens närstående.
Det är helt sjukt att sånt kan hända. Speciellt när polisen i Dalarna faktiskt hade ett tips för ca 10 år sen om att A.E faktiskt kunde vara mannen som mördade Pernilla Hellgren. De hade ett tips från en anonym, de hade hans namn, de hade lätt kunnat tagit reda på hans identitet. När man läser detta kan man börja undra vart bristerna sitter? Har polisen inte tid? Har de inte tillräckligt med resurser? Har de inte tillräckligt med kunskap? Har de inte tillräckligt med folk? Själv så förstår jag ingenting. Om polisen hade kollat upp tipset om A.E, hade de förmodligen kunnat provat hans DNA mot den DNA de fann på Pernillas byxor och underkläder - han hade hamnat bakom lås och bom. En liten 10-årig flicka hade inte varit död. En liten flickas föräldrar hade inte behövt undra hur deras fina, lilla dotter skulle se ut just i detta nuet, de hade inte behövt stå ut med den otroliga smärtan av att förlora ett barn. När jag läste häftet blev jag självklart väldigt upprörd, men även arg. Arg på mannen som faktiskt mördade två oskyldiga människor, en ung kvinna och ett barn är två uppenbart underlägsna offer. Arg på polisen som inte tog upp tipset tidigare.

Det som jag just har skrivit är ingen kritik mot polisen, utan mest mina egna tankar. Jag vill själv bli polis (eller läkare) en dag längre fram. Kände bara för att skriva av mig. Hoppas ni orkade med att läsa hela, och om ni gjorde det råder jag er att leta mer information på nätet. Ha det bra!