Om exakt åtta dagar har jag nästan precis kommit hem från den första skoldagen för terminen. Den första dagen på det sista året.

Om exakt åtta dagar kommer jag vara helt slut i huvudet, jag kommer redan vara skoltrött. Det första jag kommer göra när jag kommer hem är att slänga mig i sängen och klaga. Men samtidigt vet jag att jag kommer komma hem med lite förväntan i kroppen. En förväntan över att få se vad det sista året på gymnasiet har att erbjuda.

Innan de här åtta dagarna har jag lite att ordna med. Jag måste köpa nya skolböcker, en fin ny almanacka som jag SKA använda och nya färgglada pennor som gör det lite roligare att anteckna på lektionerna.

Det är det sista året. Nu ska jag verkligen satsa allt jag har för att få så bra betyg som möjligt på de ämnen jag har kvar. Jag ska plugga gärnet inför varje prov, arbeta flitigt med varje uppsats och träna stenhårt inför varje redovisning. Jag ska hålla i. Hela 3:an ut. Jag vill känna mig nöjd när jag står där med studentmössan och champagneglaset på flaket. Jag vill vara stolt över mig själv och jag vill att min familj ska vara stolt över mig. Över vad jag har presterat under de här tre åren. 


Ignorera de rosa lektionerna, Matematik C. Det har blivit fel i det personliga schemat.