Jag lever! Kom hem rätt så mörbultad från träningslägret i Falun igår. Hade 3-4 träningspass varje dag, många pass var ute i den stekande solen. Annars då? Vad gjorde vi när vi inte tränade? Jo, då tog vi oss upp för den största skidbacken, rullade ner för den (läs: JAG rullade ner), chillade i stugorna, åt massor av god mat, badade, lekte lekar och bara njöt av de sköna dagarna där uppe.

Jag gick även vilse i skogen där uppe. Vi hade ett löpningspass där den största delen av löpningen skedde i backe och eftersom mitt knä inte ville samarbeta så fick jag vända tillbaka efter lite mer än halva rundan. Jag visste att det redan var flera stycken som hade vänt tillbaka och att de satt och väntade utanför entrédörren så så svårt kan det ju inte vara att hitta tillbaka tänkte jag. Men åh, så fel jag hade. På något sätt kom jag bort från springstigen och kom mer och mer ut i skogen. Det prasslade i alla buskar och helt plötsligt började det dundra i marken. Riktigt rejält. Jag fick panik och tänkte att det självklart var en björn som var påväg rakt emot mig. Med min otur liksom. Jag började sakta röra på mig och då helt plötsligt, bara några meter ifrån mig, springer två hjortar förbi. Tårarna brände bakom ögonen och jag tror aldrig någonsin att jag har varit så rädd i hela mitt liv. När jag lugnat ner mig lite fick jag fart på benen och sprang ner för alla backar och lyckligtvis hittade jag tillbaka tillslut. Haha, när jag tänker på det nu så kan jag bara skratta åt det.

Men men, nu ska jag iallafall hoppa in i duschen. Väskan är packad för jag ska inte spendera helgen hemma. Ska iväg på ett annat träningsläger nu. Längtar verkligen tills på söndag när jag verkligen får sova i min säng på riktigt. Vi hörs säkert då! Hej!