Det här får mig att gråta. Jag är en tjej som alltid har ganska lätt till tårar. Dock har det blivit bättre, jag kan nästan säga att jag faktiskt har blivit starkare med tiden. Jag har gått igenom en hel del svåra och jobbiga saker och det har inte alltid varit lätt. Under de senaste fyra, fem åren har jag gråtit ganska mycket. Av olika anledningar. Men oftast utav samma. När min farfar diagnostiserades med cancer grät jag varje dag. Varje dag tills han dog grät jag. Det var så jobbigt, och jag försökte verkligen att se framåt men det gick inte. Jag började gråta utav minsta lilla sak och genast fördes tankarna över på honom och hur sjuk han var, men även på de saker som inträffat tidigare. Den tid mellan hans död och hans begravning mådde jag som sämst. Farmor bodde kvar i deras lägenhet ett tag och jag grät så fort jag kom dit. Det fanns minnen utav honom överallt. Efter hans begravning bestämde jag mig för att försöka ta tag i mig själv och försöka bli starkare, psykiskt. Jag lyckades, tror jag. Det har snart gått två år sen och jag gråter inte längre över småsaker.