Ett sista ögonblick. Vare sig det handlar om en tv-serie, skolan eller livet så har allting ett slut. Vissa bättre än andra. Tar man skolan som exempel, slutet på en termin, så är det ju ofta ett väldigt skönt och efterlängtat slut när den dagen kommer. Man vet att man kommer komma tillbaka till skolan, och det är faktiskt en väldig trygghet. Tar man istället livet som ett exempel så knyter sig magen direkt. Det känns inte rättvist att livet måste ta slut. Inte någonstans, inte någongång. Varje gång ett liv avslutas drabbas familj, släkt och vänner på ett näst in till obeskrivligt sätt. DET är inte rättvist. Det sista ögonblicker handlar då om begravningen. Ett sista chans till att säga farväl. En sista chans att vara i samma rum som den personen som gått bort. Ett sista ögonblick helt enkelt.

Om jag fick bestämma så skulle ingenting ta slut, någonsin. Inte tv-serier, inte skolan, inte livet. Ingenting. Allt skulle vara exakt, precis som det är just nu.