Min bästa vän sedan länge är Ida. Ida och jag träffas inte alls lika ofta som vi gjorde förut, inte ens i närheten. Förut träffades vi varje dag då vi faktiskt gick i lekis, grundskola och högstadiet tillsammans. Nu är jag glad om vi hinner träffas en gång i månaden om ens det. Båda har olika skolor, olika sporter och hon har pojkvän. Men jag älskar henne lika mycket som förut. Absolut! Det är nu jag verkligen kan sätta värde på vår vänskap då den sätts på prövning i och med att vi inte träffas så mycket.

Jag lärde känna Ida när vi båda var 3 år. Vi har alltså dragits med varandra i 15 år i år. Helt sinnes. Det är Ida som jag har växt upp med, henne som jag har delat allt med och henne som jag har kunnat prata med om absolut allting. Jag har alltid sett Ida mer som en syster än som en vän. Hon känner mig så bra och jag känner henne. Utan- och innantill ♥