Jag beundrar många personer, men om jag ska välja ut en och berätta för er om så väljer jag min farmor.

Min farmor är 82 år och hon lever själv. Min farfar dog för lite mindre än 3 år sen. Man märkte då att hela hennes värld rasade samman, jag menar hon hade levt med farfar under den större delen av sitt liv och nu fanns han inte mer. Det tog väldigt hårt på henne, och på oss andra också så klart, men mest på henne.

Förra vintern var hon inlagd på sjukhus då det var något fel på hennes lungor och på hennes hjärta. Det var en jobbig tid då man inte visste hur allt skulle sluta. Hon kom dock där i från efter en någon vecka och idag är hon så gott som frisk.

Min farmor har 4 barn, 8 barnbarn och 5 barnbarnsbarn (ett 6:e på väg). Hon har varit med om mycket, min farmor. Bara det är beundransvärt.