Sitter i mitt rum, har fönstret öppet och solen lyser på skrivbordet där jag sitter. Lyssnar på Veronica Maggio och dricker citronjuice. Känner verkligen att det är vår nu. Idag är det exakt två månader och en dag kvar tills jag tar studenten. Det är ju helt sinnessjukt, och då är det ännu mindre kvar tills alla skivorna drar igång. Mindre än en månad. Maj kommer gå så himla fort och sen är det dags för flak, champagne och vita klänningar.

Vet ni? För någon dag sen skickade jag in min universitetsanmälan. Om det går som jag vill läser jag sjuksköterskeprogrammet på Uppsala Universitet i höst. Det är mitt första val. Andra valet är samma program på Karolinska i Stockholm och tredje valet är också samma program men på Högskolan i Gävle.

Tiden går så snabbt. Allt går så snabbt. Det känns ju som att det var nyss som jag stod med min gamla klass på Ärentunaskolan här i Storvreta och grät. Jag var orolig inför framtiden och jag ville absolut inte lämna alla underbara personer i klassen. Men det var inget jag kunde göra åt... och nu är jag här. Två månader och en dag ifrån studenten. Två månader och en dag ifrån att bli den första i släkten som fortsätter läsa på Universitet efter studenten. Allt snurrar runt i huvudet när jag tänker på allt som stundar. Då och då känner jag ett litet lyckorus gå genom kroppen. Samtidigt känner jag mig lite nere då jag tänker på att Farfar inte kommer få vara med när jag springer ut på min studentdag. Jag vet att han hade varit stolt, för det sa han alltid åt mig. Han var alltid så intresserad av hur det gick för mig i skolan och nu får han inte dela denna stund med mig. Men på något sätt, så vet jag att han är med mig ändå ♥

Nu känner jag lite att det här inlägget gick från att vara jätteglatt till att bli lite mindre glatt, så jag avrundar här. Måste skriva på den stora uppsatsen jag har i sam C... för än är inte skolan slut. Hej!